Sofia Marie Alfredsson

                (Klickbara)

♥

                                                

(klicka för större format)

likt ett eko i en tom tunnel.
Och nu saknar jag dig mer än någonsin.
Att få gråta ut mot din axel.
Att bara veta att någon alltid fanns där.
Den tryggheten du gav mig.
Får jag aldrig uppleva igen.

                              (klickbara)       

Aldrig mer ska jag luta huvudet mot ditt hår, aldrig mer ska jag lita på dig, aldrig mer ska jag älska dig! Det är över nu, allt är slut. Om jag någonsin kommer kunna lita på dig igen är tveksammt. Att jag aldrig kommer att älskar dig igen är självklart. Jag trodde du var någon annan, jag trodde att du var annorlunda, men du är precis lika lömsk som alla andra, lika falsk som alla andra, lika elak som alla andra.  Det ända du har gjort med mitt liv är att försvåra det, jag som trode att du skulle göra det enklare. Men jag hade fel, så fel. Vad som än händer kommer jag aldrig att fölåta dig, spelar ingen roll vad som än händer.

Jag sitter på mitt rum med datorn i mitt knä och det ända som finns i mitt huvud du, jag försöker koncentrera mig, men det går bara inte, för det ända som finns i mitt huvud är du. Du är den som sprider ljus i mitt liv, du har allt.

Jag går ner till min tv, slår på en kanal och sätter mig med en varm kopp teh, men kan fortfarande inte koncentrera mig, för det ända som finns i mitt huvud är du.

I mina drömmar sitter du här brevid mig, tittar på tv och dricker teh med mig. Du tittar på mig med dina underbart vackra ögon, smeker min kind och säger ”jag älskar dig mer än något annat, du är mitt allt”.

Om ändå drömmar vore verklighet, då skulle livet vara så mycket enklare. Om drömmar vore verklighet skulle du sitta här, och jag skulle vara lyckligare än någon annan människa någonsin kommer att vara.